Jobbiga sms. Jobbiga konfrontationer. Jobbigt jobb. Jobbig ekonomi. Jobbiga känslommässiga berg-och-dalbanor.
Så fort allt, verkligen ALLT känns underbart går det neråt. Porque?
Massa jävla räkningar som jag absolut inte vill betala, de gamla tankarna som jag trodde jag hade övergett MEN som envisas med att komma tillbaka när jag minst anar det, mamma som är i Frankrike (KOM HEEEEEEEEEEEEEEEEEEM!!! ), gammal falukorv och broccoli med päls, dryga busschaffisar, jobbet som är fyllt med testosteron och LP skivor som hackar. DAMN it.
Jag vill låsa in mig med mina småbröder i en vecka och bara få kärlek. Och få tillbaka Atlas. Och gifta mej med Christian. Och vinna på Triss. Lotto går också bra. Men nej.
Skit i det då.
Jag lyssnar till och med på sjukt sorgsna låtar dagarna i ända. Is she the reason, I wanna know,
I wasnt kidding. Och Trouble.
"O no, I see,
A spider web is tangled up with me,
And I lost my head,
The thought of all the stupid things I'd said.
O no, what's this?
A spider web, and I'm caught in the middle,
So I turn to run,
The thought of all the stupid things I've done,
And I never meant to cause you trouble,
I never meant to do you wrong,
And I, well if I ever caused you trouble,
And oh no, I never meant to do you harm. "
Snyft och god natt.
